Nu är jag och Julia hemma igen. Jag orkar inte skriva så mycket faktiskt, känns som om jag är helt tom just nu. Begravningen var jättefin men jag tror aldrig jag har gråtit så mycket. Det har liksom inte gått in i mitt huvud fören nu att Dennis verkligen är borta. Han har alltid varit som en klippa som funnits där, han har alltid kommit på alla tillställningar och verkligen varit en klippa för oss alla. Nu finns han inte mer och han verkligen lämnat ett tomrum efter sig. Är orolig för pappa också, vad ska han göra nu? Det var hans bror och bästa vän. Känns som om jag vill vara med pappa hela tiden för att verkligen se till att han har det bra. Han stannade här hemma en liten stund när vi hade kommit hem och kollade på Idol, jag ville verkligen inte han skulle åka hem. Min lilla pappa, han var så himla ledsen och att se någon som man älskar så mycket så förtvivlad som han var idag gör att det verkligen hugger till i hjärtat. Nu känner jag att jag måste samla tankarna lite, ta det lugnt med Timothy och bara mysa på. Ladda batterierna så kan jag skriva mer imorgon om den mysiga vistelsen hemma hos mamma och lägga upp bilderna jag tagit. Hoppas ni har haft en roligare fredag än vad jag har haft.