{ 2009-03-1711:25:19 } Dagbok | 0 kommentarer

Ibland så bara växer det inom en, jag har sagt att jag inte ska sjunka till samma låga nivå men nu brister det. Irritationen får det att klia i benen på mig.
Det spelar ingen roll hur mycket jag pratar, det går ändå in genom ena örat och ut genom det andra. Jag trodde vissa saker men det visar sig verkligen vara helt fel. Jag kanske la ribban för högt, men jag tycker faktiskt att man ska kunna förvänta sig vissa saker. Kanske därför jag blir så besviken? Jag har försökt att vända och vrida på det hela, ge både andra, tredje och fjärde chanser men det slutar alltid likadant i alla fall. Nu ger jag upp, bryr mig inte alls så får dem andra hålla på med sina fasoner. Jag tycker inte att det är aceptabelt och vill verkligen inte vara en del utav det. Jag prioriterar andra saker här i livet.
Vet inte vad jag ska säga mer, chanserna är givna, tagna och sumpade! Good Bye!