HEM Parallel universe
Att ha ett sjukt barn känns verkligen som om man är i et parallelt universum. Jag kommer på mig själv att flera gånger fråga mig själv varför inte alla går runt och är ledsna, varför vet inte alla att min lilla pojke är sjuk? Kanske låter som en klycha men det är verkligen precis så jag känner!
När vi fick stanna kvar igår så visste jag inte riktigt var jag skulle ta vägen men kännde samtidigt att om det var någon gång jag var tvungen att vara klar i huvudet och fatta massa beslut så var det nu. Tur att vi hade världens gulligaste sjuksköterska som jag verkligen kände att jag kunde prata med. Vi kom tillsammans fram till att vi skulle vara där till 20 i alla fall, få i honom så mycket som möjligt och när jouren gick på skulle dem komma och titta så skulle vi fatta beslut därifrån sen.
Som tur var va det samma läkare som hade jouren som vi haft hela tiden... Noah var piggare, hade suttit lite på golvet och lekt och druckit nästan 3 flaskor välling. Saken var den att det han fick i sig kom ut lika sabbt. Frågade vad dem kunde göra för honom på sjukhuset som jag inte kunde göra för honom hemma och det var ingenting. Timothy fick komma och hämta oss... Kände dels att jag trodde det skulle vara skönt för Noah att vara hemma, med lite sina leksaker, sin syster och sin pappa. Sen tror jag det var skönt för Timothy också, känna att han fick hjälpa till, gosa med Noah och bara känna att han var närvarande.
Har fått i honom två flaksor välling på natten och en nu på morgonen! Klockan 10 ska vi vara tillbaka på sjukhuset och då får vi se vad dem säger!
Kommentarer
Trackback
