{ 2012-02-1012:37:38 } Noah i ord | 2 kommentarer

Det hela började egentligen för flera dagar sedan med att han fick feber, det är vanligt hos barn och jag blev inte orolig. Vi gav alvedon och det kändes som om han ibland var lite piggare, han åt fortfarande osv.

Sen kom tisdag, fjärde dagen med feber och det var som en helt annan pojke jag hade hemma. Han orkade verkligen inte mer. Jag försökte med frukost, det gick inte ner... Alvedon fick han och han somnade! När fyra timmar hade gått, jag och Julia hade ätit lunch osv, tyckte jag det var dags för honom att vakna, få i honom vätska.

Jag tog upp honom ur sängen och jag fick inte liv i honom. Extrem panik spred sig, jag försökte med allt.. Satte honom upp, tog fram leksak som låter, försökte ge flaska men fick inget svar från honom alls. Han öppnade ögonen någon gång, tittade på mig och blundade sen igen, han gnydde! PANIK PANIK PANIK! Julia satt i köket och åt, ville inte visa henne hur rädd jag var så på med mitt lugna face. Ringde vårdguiden (hade försökt få tag på vårdcentralen utan någon som helst framgång). Fick förklara situationen och dem skickade direkt en ambulans! Hör sirernerna och rätt som det är så står två ambulanssjukvårdare i vår lägenhet. Det är ganska tomt i huvudet om vad som egentligen hände, kommer ihåg att jag ringde Johnny för att någon skulle kunna komma och vara med Julia när vi åkte in.

In i ambulansen med Noah i famnen, han tittade upp någon gång men annars verkligen helt stilla. Tror aldrig jag har haft så hög puls! I ambulansen förklara hon för mig vad som kommer hända. Vi kommer komma till SÖS barnakut med blåljus och det kommer stå massa läkare och vänta på oss. Vi kommer dit och vi möts i dörren av två sjuksystrar tror jag att det var. Dem hjälper oss in i ett akutrum och där står ca 15 personer. Tusen frågor som jag försökte svara på. Noah bara ligger, säger ingenting... Ännu mer panik! Man börjar ta prover, tar temp och till min glädje så protesterar han lite.

Timothy kom dit och vi fick komma in på ett rum, han fick "snabbdropp" eller vad man ska kalla det. För att få i honom mer vätska..

Noah låg verkligen bara, han ville bara ligga på mig och var totalt utslagen. Han fick utslag på armar och ben som man tydligen kan få i samband med hög feber. Timothy var hos oss i någon timme men vi har ju en prinsessa hemma som också måste tas om hand så han åkte hem till henne sen.

För att få koll på hur mycket han fick i sig och för att få ett urinprov fick han ha binda i blöjan. Den skulle kollas varje 15 min och bytas varje 30 min. Tror det tog 3 eller 4 timmar innan han kissade alls.

Vi fick åkta på lungröntgen och han var så duktig. Bilderna visade "något" på högra lungan med det såg inte ut som lunginflamation i alla fall.

Vi fick ligga kvar.. Febern gick inte ner och den natten var nog bland de värsta jag varit med om. Det var strul med droppet i princip hela tiden så det kom och gick människor hela natten.

För en stund på morgonen trodde jag att han var bättre men när termometern visade på 39,7 blev vi depp igen. Proverna som togs visade inte så mycket mer än att han hade en kraftig infektion. Vi fick ligga kvar en natt till och den var lite bättre, febern gick ner och droppet togs bort för att se om han ville få i sig lite på egen hand. Det gick väl sådär men nu är vi alla fall hemma på permis.. Sjukhuset ska ringa nu under förmiddagen och kolla hur det går. Helt ärligt så vet jag faktiskt, har skrivit ner allt han få i sig men jag tycker inte på långa vägar att det är nog. Han har gått ner 1 kg, min lilla dunderklump är inte alls sig själv.