När jag kom hem från träningen så höll Timothy på att lägga Julia. Hon ville absolut inte sova så jag gick in till henne direkt när jag kom innanför dörren. Hon var helt jätteledsen men när jag tog upp henne i mina armar så suckade hon lättat, tittade mig djupt in i ögonen innan hon slöt dem. När hon tittar på mig sådär så bara ryser jag i hela kroppen, tänk att hon verkligen är min dotter. Jag har aldrig någonsin känt de känslor som hon får min att känna. Känslan av att aldrig vilja släppa henne är helt otrolig, känslan av att verkligen veta att man går genom eld och vatten för henne. Det går inte att beskriva med ord känns det som. Hon har blivit vår stora tjej men när hon tittade på mig med dem där ögonen så verkligen såg jag lilla Julia. Den lilla fickan som kom upp på min mage efter all smärta. Julia och Timothy är mitt liv, det finns verkligen ingen annan som kan göra mig så lycklig som dem två. Idag fick jag frågan om jag någon gång vill ha fler barn, oj vad jag började tänka. Jag tänkte på hur lycklig jag var med Julia i magen, hur underbar hon verkligen är. Tänkte på all smärta, att hon var så himla värd det. Jag skulle göra om det tusen gånger för henne, utan att tveka en sekund. Jag älskar vår lilla familj!