På bristningsgränsen
Vi är sjuka här hemma IGEN. Det är som om vi aldrig får bli friska... Noah har feber igen, var inne på SÖS igår men dem var inte så oroliga. Han äter fortfarande och dricker, slutar han med det igen så är det värre.
Julia har också feber, märks inte så mycket på henne dock. Hon har lekt och trotsat som vanligt här hemma. Grälet vi hade gällande lunch idag var inte nådigt och jag måste erkänna att jag ett tag var på bristningsgränsen. Jag bad till högre makter om styrka samtidigt som jag slet mitt hår. Alla virus vi har haft här hemma på senaste verkar nu också hoppat på mig. Ingen feber men har en lymfkörtel lika stor som en golfboll och ont i varenda kroppsdel.
Pappa kom hit med en semla, fettisdagen till ära, och efter semla, en kopp kaffe och en dusch så känner jag mig lite halvt som människa igen. Sitter i soffan och tittar på Boog och Elliot 2, Noah sover och Julia sitter med en Piggelin i hande brevid mig. Hoppas vi blir bättre snart för just nu har vi det verkligen inte lätt här hemma. Pappa sa det ganske bra "du har varit väldigt mycket mamma de senaste veckorna så det är inte konstigt att du är trött".
Nu kör vi på alla huskurer som finns här hemma och hoppas på att nästa vecka vara på topp igen. Det börjar ju för sjutton bli vår ute och vi vill hänga i parken! Klarblå himmel här utanför och vi har varit inne HELA dagen, nej jag är inte alls bitter!!!
Kommentarer
Trackback