Alltid påväg..
Okej, jag skrev för inte sååå länge sedan att det verkade som om vår Poppis var ett "sandlådebarn" och jag har kommit fram till att han INTE är det. Det var kanske bara en kort period men nu vill han bara springa runt som en lite smått galen unge och helst, HELST smita från mamma. Det är ju så roligt när man måste springa efter...
Poppis är överallt och ingenstans på samma gång och jag finner det nästan omöjligt att ha en konversation med någon annan förälder i parken för jag måste springa runt hela tiden! Om det inte finns någon annan som måste springa lika mycket som jag, jaja mamma får motion i alla fall!
Känner att den här sommaren kommer bli lite smått galen men så himla underbar på samma gång. Vill få igång min cyckel så jag kan köra barnen i den coola cyckelvagnen som numera finns här hemma. Hmm, projekt för mannen i helgen kanske?!
Look at all that hair. Is he ever growing into a toddler instead of a baby. Kram.
Haha, Gud vad jag känner igen det där! Leon var precis likadan. Han var ALDRIG stilla, aldrig kvar på samma ställe i mer än tio sekunder. Att sitta och prata med någon var aldrig att tänka på. Men, NU har han äntligen blivit ett sandlådebarn. Han kan sitta och gräva och köra bilar i sandlådan hur länge som helst och Tilda är också väldigt förtjust i sandlådan. Så, det kanske kommer för Noah också, när han är runt 3 år ;)